Imago Nova Ikongalleri
 

 
 

 

Den helige Dorotheos av Gaza


           Ju mer vi blir ett med vår nästa, desto mer blir vi ett med Gud.

                                                                Ur UNDERVISANDE TAL, BREV 75


     

        Den helige Dorotheos av Gaza. Målad 2012. 20 x 16 cm. Foto: Lars Gerdmar 


Ökenfäderna och ökenmödrarna (mindre kända än de förra) kallas de kristna bröder och systrar som med början under 300-talet drog sig ut till de palestinska öknarna för att leva som eremiter. Dessa kom att bilda en profetisk rörelse, som i dess förlängning genom klosterväsendet, med sitt kraftfulla och ofta charmerande andliga budskap skulle bli vägledande för den kristna kulturens utveckling. Ikoner har sedan urminnes tider målats av dessa, inte minst av den mest kända av dem alla, Den helige Antonius den Store (251-356), munkväsendets fader. Den andliga undervisningen från dessa "öknens stjärnor" har i många fall bevarats i skrift och är guld värd. För oss i en tid av sökande efter lycka och livets mening, utsatta för den flod av mer eller mindre uppbygglig och ofta fragmenterad information som sköljer över oss i cyber space, kan orden från dessa ödmjuka andliga atleter kännas befriande. 

Den ikon som här reproduceras avbildar dock en munk som levde några hundra år senare, men i sin förkunnelse ansluter till nämnda tradition. Ikonen överlämnades som prästvigningsgåva från vänner och kolleger till teol. dr. Per Rönnegård som utgivit en översättning av Dorotheos undervisande tal. Nedan en kort presentation av denne munk och några utdrag från hans texter.

"Dorotheos av Gaza levde under 500-talet (det finns inga säkra årtal). Han är mest känd som författare i ökenfädernas tradition och hans "Undervisande tal" är rika på andlig vägledning och levnadsråd. Han var munk i ett kloster i Gazaområdet, och grundade sedan ett eget, inte långt därifrån, där han undervisade sina bröder och besökare. Dorotheos framför sina råd konkret och med märkbar humor vilket gör dem läsvärda och tänkvärda också för nutidsmänniskan. Det gäller sådan vardagsdygder som att inte döma, ödmjukhet, ansvarskänsla, omsorg om andra, sanningsenlighet och tacksamhet, allt belyst av talande exempel. Dorotheos djupa människokännedom gör honom till en god vägledare i levnadskonst också idag." (1) 


Ur brev 75:

Föreställ er att det finns en cirkel här på jorden, lik en figur som ritats med en passare och dess spets... Rikta nu er uppmärksamhet mot det jag säger. Tänk er att denna cirkel är världen, att mittpunkten är Gud och att linjen från cirkeln till mitten är människors vägar, det vill säga deras sätt att leva. När de heliga söker sig närmare Gud rör de sig mot mitten, och ju längre in de kommer desto närmare kommer de varandra och Gud. När de närmar sig Gud närmar de sig varandra, när de närmar sig varandra närmar de sig Gud.

Lägg märke till att detsamma gäller motsatsen. När de avlägsnar sig från Gud och går bort mot utkanten är det uppenbart att ju mer de går bort och fjärmar sig från Gud desto mer fjärmar de sig från varandra, och ju mer de fjärmar sig från varandra desto mer fjärmar de sig också från Gud. [...]


     


Sådant är kärlekens väsen. I den grad vi befinner oss i utkanten och inte älskar Gud är vi var och en skilda från vår nästa. Men om vi älskar Gud - ju mer vi närmar oss Gud genom vår kärlek till honom, desto mer blir vi genom kärleken ett med vår nästa, och ju mer vi blir ett med vår nästa, desto mer blir vi ett med Gud. (2)

     

Ur brev 150 och 151

Hur bygger man själens hus? [...] Först bör man lägga grunden, som är tron. Ty, som aposteln säger, "utan tro kan ingen finna Gud" (Hebr 11:6). Sedan bör han resa byggnaden regelmässigt på denna grund. Om man får möjlighet att utöva lydnad lägger man dit lydnadens sten. Om en broder retas lägger man dit en tålamodets sten. Om man har möjlighet att utöva måttfullhet lägger man dit en måttfullhetens sten. För varje dygd som träder fram lägger man en sten till byggnaden, och bygger hela vägen runt med en medkänslans sten, en sten av viljans beskärning, en mildhetens sten...

I allt detta bör man framför allt ägna sig åt uthållighet och mod, ty de är hörnstenarna. Det är de som gör konstruktionen stadig, håller ihop väggarna och ser till att de inte lutar eller lossnar från varandra. Utan dem är man oförmögen att uppnå en enda dygd. Ty har man inte själsligt mod, har man inte heller tålamod, och har man inte tålamod kan man inte göra något gott överhuvud taget. Därför säger han: "Genom uthållighet skall ni vinna ert liv" (Luk 21:19)  

Den som  bygger måste också lägga murbruk under stenen. Om han lägger stenarna på varandra utan murbruk kommer de att glida ifrån varandra så att huset faller. Murbruket symboliserar ödmjukheten, eftersom det är skapat av jord som ligger under allas fötter. En dygd utan ödmjukhet är ingen dygd, vilket också sägs i Ökenfädernas tänkespråk: "Liksom det är omöjligt att bygga ett skepp utan spikar, så kan man inte heller räddas utan ödmjukhet." 

När man gör något gott måste det också göras med ödmjukhet så att man genom ödmjukhet tar vara på den dygd som uppkommit. Huset bör också ha vad man kallar förstärkningar, vilket är urskillningen som ger stadga åt huset, som gör stenarna till ett med varandra och som gör byggnaden stadig och samtidigt ger huset ett vackert utseende.

Taket är kärleken. Kärleken är dygdernas fullbordan, likson taket är husets. Efter taket kommer terassens räcke som en krona. Vad är räcket? Det står i lagen: "När ni bygger ett hus och skall göra en takterrass skall ni sätta ett räcke kring terrrassen, för att era små barn inte skall falla ned från den." Räcket, det är ödmjukheten. Hon är dygdens krona och beskyddarinna. Varje enskild dygd måste åtföljas av av ödmjukhet. När de heliga på ett äkta sätt framskrider mot dygdens fullbordan finner de den. Som jag alltid säger till er: "Ju mer man närmar sig Gud, desto mer ser man sig själv som en syndare." (3)

Men vilka är de små barn om vilka lagen säger: "För att de inte skall falla ned från terrassen"?. De är tankar som uppträder i själen: man måste skydda dem genom ödmjukheten så att de inte faller ned från taket, vilket vi har sagt är dygdernas fullbordan. (4) 


Noter   

1.Dessa ord är hämtade från baksidestexten för nedan nämnda övers. av Dorotheos.
2. Dorotheos av Gaza.Undervisande tal, ur brev 75, sv, övers. Per Rönnegård, Totem,       Polen 2012, s. 49.
3. Ökenfädernas tänkespråk, "Matoës", sv. övers i Beskow. s. 99. Malmö 1982
4. Dorotheos av Gaza.Undervisande tal, ur brev 150 och 151", sv. övers. Per Rönnegård, s. 81-83, Totem, Polen 2012.

För införskaffande av nämnda skrift kontakta förlaget: www.artos.se  
 


Inom kort publiceras ikonen av den helige Barsanufios - också han eremit - såväl som en kommentar till denna ikon.