Imago Nova Ikongalleri
 

  
 

IKONUTSTÄLLNING  

Efter att tidigare ha visats på Sigtunastiftelsen, i Uppsala och Lunds domkyrkor kom den 1 juni 2008 utställningen Ansikte mot ansikte till Skara domkyrka, där den stannade i tre månader. Skara domkyrka är en landets skönaste katedraler med rötter tillbaka till 1000-talet. Men större delen av det kyrkorrum vi idag möter, med dess resliga pelare och valv i höggotisk stil och milt lysande murpartierna i grå, blek- och rödockraliknande färgtoner, är uppfört på 1300-talet. Det som kanske mer än arktikturen förknippas med Skara domkyrka är dock Bo Beskows glasfönster. Utförda under åren 1945 till 1976 i dennes karaktäristiska, abstrakt, naivistiska stil i briljant lysande färger, utgör denna utmyckning tveklöst ett av de främsta sakrala konstverken i landet.



 


       Norra sidoskeppet mot väster.





Hit inbjöds jag av den sympatiske och mycket konstintresserade domprosten Anders Alberius, som under sommarmånaderna brukar arrangera utställningar här.





 


VERNISSAGE

 

Vernissagen, som hölls på kvällen, inleddes med ett vackert stycke musik av Claude Debussi för flygel och flöjt framfört av Ingerd Idar och Magnus Lundberg.


Invigningstalare var kommunalrådet Charlotte Nordström. På ett överraskande insiktsfullt sätt för att komma från en moderat politiker och med stor värme talade hon om den kristna ikonen som en viktig förebild för människor i vår tid och berättade också om sitt eget personliga förhållande till de ikonerna.






Därefter följde en rundvandring då ljus tändes framför respektive ikon och texter ur Bibeln lästes som gav besökarna tillfälle att lite bekanta sig med olika motiven.







Domprost Anders Alberius har just läst en text, och en dam, troligen medlem i domkyrkoförsamlingen, tänder ljuset framför motiv tre: Kristi förklaring.

__________________________________________________                                                                                                                                                      



IKONUTSTÄLLNING

1 juni - 1 augusti 2008

De elva ikonerna placerades ut i det norra och södra sidoskeppet där de som fönster mot himmelen bildade stationer på en vandring genom Jesus och de heligas liv. De klara färgerna och ljusmåleriet över kroppar och ansikten trädde fram mot bakgrund av de sobra färgtonerna och utmejsalade stenrelieferna på väggarna.

Då en del av motiven här pga kameravinkeln är svåra att urskilja och ibland defokucerade till förmån för den omgivande miljön, hänvisas den som så önskar till galleriet (se menyn ovan) där alla motiv finns exponerade i både helbild som i detalj.

De korta kommentarer som här följer ingick i en liten folder som besökaren kunde ta med sig runt på utställningen och består av citat hämtade från "Meditationer", det avslutande kapitlet i min bok Ansikte mot ansikte – Om de heliga ikonerna.

En liten skärmbildsutställning som berättar om ikonens historia, estetik, teologi och måleriteknik för dem som ville veta mer om denna konst fick avsluta det hela.

Denna utställning ska enligt Anders Alberius ha samlat ca 50 000 besökare och toppade därmed det tidigare rekordet med ca 20 000. Med Gud som min arbetsgivare och med ambitionen att nå ut med ikonernas budskap till så många som möjligt, noterades detta med tacksamhet.



       




         Den helige Johannes


Johannes är kärlekens apostel, iklädd en varmt mellanröd 

övermantel och en vit mantel som strålar och slår blixtar. 

Kroppsspråket är enkelt och monumentalt, anletsdragen 

obeslöjade, innerliga och eftertänksamma. Inspirerad av 

Vishetens ängel i pärlvitt, som har landat på hans axel,

formulerar han sitt heliga evangelium. Hans sista ord, 

över hundra år gammal, var enkla, men förpliktande: 

Älska varandra!




        





      




Ömhetens Gudsmoder


I denna Mariaikon möter vi den gudomliga kärleken så 

utlämnande ömsint att den fyller våra hjärtan med tacksamhet. 

Varje linje, form, färg och rörelse sammanfaller till en dynamisk 

enhet, av ljus, harmoni, intimitet och varm uppmärksamhet. 

Marias leende ansikte kind emot kind med Jesusbarnets lika 

öppna, avklarnade, understryker deras glädje och närhet, 

den närhet alla Guds barn får uppleva i Kyrkans famn. 




      





         Tydliga foton av ikonen Kristi förklaring finns att se i galleriet.
    
      


Kristi förklaring


Vid den händelse som här avbildas, som på ett dramatiskt sätt 

kunde bevittnas av Petrus, Jakob och Johannes, som vi ser i 

bildens nederdel, förvandlades Kristus. I ett bländande ljus, som 

överträffade solens och flankerad av Moses och Elias, avslöjade 

han här sin gudomliga natur, att han är Gud i mänsklig gestalt. 

Överflödande av ljus och energi gestaltas här den gudomliga 

kraft och glädje som genom Jesus är närvarande i världen. 








    

        
     


   

  



        Korsfästelsen


Omgiven av de närmast sörjande: Gudsmoder Maria och bakom 

henne Maria Magdalena, den lille Johannes lärjungen och den 

omvände soldaten Longinus, skildras här Jesu insomnande på 

korset - frälsningsmysteriet – som helar människan från synd 

och ondska. Detta är också en vacker bild av dödens sömn som 

skall följas av ett lyckligt uppvaknade på ”den andra sidan”.




     





       





Uppståndelsen


Här ser vi den lyckliga upplösningen av dramat, hur Kristus, 

i strålande vitt, omgiven av gammaltestamentliga kungar och 

profeter, gripit tag Adams och Evas händer – en symbol för 

hela mänsklighetens räddning. Med väldig kraft drar han dessa 

upp ur dödsrikets mörker, in i det eviga ljus han delar med sin

Fader i himmelen. Den harmoniska, blå-turkosa ovala formen 

bakom Kristus symboliserar det himmelska, eviga och står i

kontrast till det svarta, disharmoniska dödsrikets mörker i 

förgrunden.




       




       
            




       Kristusansiktet och ett av Bo Beskows glasfönster



       





Kristi ansikte

 


Här möter vi Guds ansikte i mänsklig gestalt. Gud Skaparen

är osynlig och trotsar varje försök till avbildning eller förklaring. 

Den tomma cirkeln är därför den enda sanna bilden för den Evige. 

Men i denna cirkel ser vi nu Jesu ansikte – Gud som blev människa 

för att människan skulle bli den hon är: Guds avbild och vän. 

I detta enkla och intensiva ansikte ser vi alltså – om än såsom 

i en spegel – i realistisk mening Guds förklarade och eviga 

ansikte, som i djupaste mening också är vårt eget.



      

          





         



Den tronande Kristus i himmelen


I denna ikon möter vi den uppståndne och tronade Kristus i 

himmelen, omgiven av transparant målade serafer (änglar), som 

tonalt framträder mot den omslutande mörkblå och smarardgröna 

formen. Hans kroppsspråk är värdigt och han betraktar oss som 

sina jämlikar. Han är i samma person Kosmos konung, historiens

domare och den gode herden.  Han vänder den välsignande 

handen mot sitt hjärta, som ville han innesluta oss alla i sitt

rike och det eviga liv som är i antågande.




            



       



Jakobs stege


Jakobs stege kan i denna ikon tolkas som den fasta förbindelsen 

mellan himmel och jord, och i förgrunden ser vi den leende Jakob 

själv – representant för alla Guds barn – med öppna ögon i 

drömmen betrakta denna syn. I transparenta färger, mot bakgrund 

av en stjärnbeströdd natthimmel, ser vi stegen, här tolkad som en 

trappa av kristall, och på denna dansant harmoniska och milt 

strålande änglar komma ned. Dessa tre heliga är Guds och 

människans tjänare, och för här även tankarna till Treenigheten.



       



Den helige Göran och draken


Detta är Riddaren av det Sanna och Goda och den ståtliga hästen 

heter Trofasthet. Draken är en vidrig varelse från urtiden, redo 

att sätta tänderna i alla människor av god vilja. Denna ikon är den 

oöverträffade symbolbilden av kampen mellan det onda och det 

goda i både personlig och kollektiv mening. Göran sitter stadig i 

sadeln, och med kraften av sin andliga blick och lansen, välsignad 

av Guds hand i himmelen, avgör han i ett välriktat hugg striden. 


                                                      


           

   


              

     


       



Den heliga Birgitta


Den heliga Birgitta av Vadstena (1303-1373), visionär och profet, 

är Sveriges främsta helgon och en av medeltidens mest berömda 

kvinnliga gestalter. Här ser vi henne nedteckna en av sina över 

hundra uppenbarelser (Revelationes) som hon mottog av Kristus 

och Maria, som vi ser avbildade i miniatyr och iklädda pärlvitt i 

bildens överdel. I boken kan vi på latin läsa ett citat ur hennes 

tredje uppenbarelse: ”Lyssna du som har fått förmågan att höra 

andliga ting”. 1999 utsågs hon av påven Johannes Paulus II till 

ett av Europas fem skyddshelgon – Compatrona Europae.




       

        


Den helige Franciskus


Den heliga Franciskus av Assisi (1182-1226) är ett av våra 

mest älskade helgon och skapade genom sitt charmerade och

oemotståndliga budskap under medeltiden andlig renässans 

som alltjämt fortgår. Här ser vi honom avbildad bland Umbriens 

kullar, träd och floder, uppvaktad av allehanda fåglar och fiskar 

som han brukade predika för - ekologins skyddshelgon skulle 

han kunna kallas. Den nu snälla vargen, tidigare så fruktade 

vargen i Gubbio, som helgonet tämjde - en dåtida, ångerfull, 

värsting.

 

              

       


       




               Tecknets Gudsmoder


Maria avbildas här som tecknet för Kyrkans mysterium, porten till den 

nya skapelsen. Framställd utan all sentimentalitet, skön och rakryggad 

utan alla åthävor, öppnar hon sin famn för Skaparens omfamning,

frambär hon Ordet i barnets gestalt, till gagn för mänsklighetens 

pånyttfödelse.


Glatt lyfter hon sina händer i en gest av förbehållslös tro och förtröstan, 

ett upplyftande som nu kommer att beteckna hela Gudsfolkets bön, 

tacksamhet och entusiasm. Som en mäktig matriark - överlägsen de 

gamla patriarkerna - och som en nyutslagen blomma, öppnar hon sig 

för den Osynlige i vårsolens glans. 

Och som en sång från tusen munnar tillber hon den Okroppslige, Evige, 

materiens och livets Skapare, som på ett för tanken obegripligt sätt har 

stigit ned i hennes kropp och blivit ett foster i hennes livmoder.

Genom en befruktning av evighet har den Omätlige blivit kött och ben 

av hennes kött och ben, fått ögon, händer och ett människohjärta, 

lika sårbart som hennes eget.

 

Det leende Jesusbarnet - Immanuel - är i denna ikon en gosse i 

tolvårsåldern, avbildad mot bakgrund av en stjärnbeströdd natthimmel, 

som gestaltar det universum med de oräkneliga planeter Gud har skapat 

och håller vid makt.

Namnet Immanuel, hämtat från Jesajas profetia (Jes. 7:14), betyder 

"Gud med oss". Här möter oss ett ungdomligt porträtt av den Gud som 

regerar alltet. Stjärnhimlen är symbolen för att det kosmiska Ord som

Johannes skriver om i inledningen till sitt evangelium (Joh. 1:1…),  

genom naturlagarnas krafter är den ytterstas orsaken till materiens 

existens och skiftande gestalter. Pojken själv förkroppsligar samma

Ord och gudomliga närvaro, som genom Guds människoblivande - 

inkarnationen- tagit plats på jorden. 


Man har ibland kopplat samman berättelsen om den brinnande busken 

med inkarnationen (2 Moseboken 3:1-5). På samma sätt som busken

brinner utan att förtäras av elden, bär Maria Gud själv i sin kropp utan

  att förgås (explodera).


De två brinnande seraferna manifesterar hela den himmelska världens 

gestalter och deras lovsång inför detta mysterium. I glädje öppnar de 

sina munnar, och utbrister nu inför Gudsmodern och hennes barn, 

i jublande glädje: "Helig, Helig, Helig är Herren Gud Sebaot: Jesus… 

Ljus av Ljus… Begynnelsen och Fullkomligheten, och hans Moder Maria, 

högre vördad än keruber och ojämförligt mer ärad än serafer…"

 



 

       







Stort tack till domprost Anders Alberius för senast och för vänligheten att arrangera detta!