Imago Nova Ikongalleri
 

 
 


Sankt Mikael drakdödaren målad steg för steg 
 

Om jag hade varit Gud (vilket jag är tacksam för att slippa vara) hade jag utan kamera kunnat föreviga mig själv under arbetet med denna ikon. Han - vår vän och skapare - som ur intet (ex nihilo) frambringade allt som är till enligt outgrundliga rådslut är den oöverträffade akvarellmålaren - tänk på alla blå högsommarhimlar med moln belysta på ständigt nya sätt, eller solens glada spel på vågorna i vattnet på dagen och i skymningsljuset  - naturmålaren - tänk på de forntida dinosauierna som han senare lät "sudda ut" genom ett mäktigt meteoritnedslag, eller alla vackra blommor i Lunds botaniska trädgård, som vi får titta på, men dessvärre inte plocka - och porträttmålaren - tänk på din kompis eller arbetskamrat, ditt barn eller din älskade (om du är lycklig nog att ha en sådan) under alla deras åldrar, deras ansikten, hud, blickar och kroppspråk...

Här följer ett försök från min sida att som Guds ikon och medskapare fotografiskt gestalta hur en av de främsta ärkeänglarna blir till som målad ikon på en träpannå bestruken med animaliskt lim och krita (kredering), genom pigment och bindemedel (äggtempera) utförd i lasyrmåleri och anstryksmåleri under skilda moment, med miljoner penseldrag: linjär gestaltning, ljusmåleri, hudmåleri, porträttmåleri och så vidare. Ikonens mått är 172 x 74 cm och pryder korväggen i Sankt Mikaels kyrka i Växjö. Dessvärre kom jag först på att dokumentera detta arbete efter att det pågått en tid. Men jag hoppas ändå att följande foton och bildtexter kan ge dig en uppfattning om hur denne ikon av ärkeängeln, Andens duva och den ondskefulla besten vid hans fötter, steg för steg gick till att måla.


 

Penslar och pigment från Zecchi Belle Arte E Restauro i Florens - de senare ger noga använda upphov till färgtoner och klanger liknande musikens, de förra är de instrument med vilka man, för att använda samma liknelse, kan skapa allt från piano-pianissimo till allegro och mezzo-forte. Glaset med vattnet där penslarna tvättas ser du, men äggule-emulsionen som binder samman pigmentkornen och lasyrskikten med varandra och limmar fast färgerna vid målningsunderlaget är på denna bild gömd bakom burkarna.


Ljuset som faller in från fönstret är ytterligare en del av måleriet och står i samspel med bruket av pigment och skiktmåleri. Det far igenom färgskikten och studsar mot det kritvita målningsunderlaget och får färgerna att leva, få djup och skimra på ett liknande sätt vårens växtlighet. Det är detta som gör att fotografiet eller papperskopian aldrig går att jämföra med originalets baskolorit, dess naturliga färgstrålning och efter dagens växlingsrika ljus ständigt skiftande nyanser.


Skiktmåleriet som ger de basala färgklangerna i bilden har redan lagts i flödande teknik lik den man använder i akvarellmåleri på de bara och ännu plana kroppspartierna. Så har även grundtonerna för Mikaels röda mantel och den så småningom grön-vita brynja han bär under denna och de i ett senare skede gyllengula vingarna. Nyss har den mellangröna grundtonen för Jerusalemsmuren lagts på vänster sida i bilden. 


Den grönskimrande grundfärgen i muren har nu även lagts på höger sida och färgerna får nu den tid de vill på sig för att torka.


Jag har länge undrat var glasburken med äggule-emulsionen har tagit vägen, men inser nu att jag ställt den på det runda bordet, där jag också har en liten pannå som tjänar som palett för framtagning av färger - sorry om du också letade efter denna i fotot (!). 


Murfärgen är nu i det närmaste torr. Den blev lyckad som grundton betraktad och kommer senare som samtliga färgytor (förutom bagrunds- och kantfärger) höjas med ljusmåleri i en rad tonala steg och som gör den nu gröna grå-grön. Nu är det strax dax att lägga grundfärgerna för klipplandskapet.


Samtliga grundfärger med undantag för bakgrunds- och kantfärger är nu lagda och en nöjaktig kontrastverkan och balans mellan olika färgfält kan ligga till grund för det fortsatta måleriet. De första höjningarna i Mikaels röda mantel, såväl som på vingarna och Livets flod mellan muren och klipplandskapet är nu också gjorda.          


Anletsdragen: ögon, munuttryck och grundläggande höjningar i hudmåleriet, lagda över en rödaktig basfärg, antyder ärkeängelns inre kraft och fullständiga koll på läget - han kommer att döda den vidriga besten, inte med muskler av stål (som inte rår på den verkliga ondskan) utan med Guds andes kraft och ljus som betvingar ondskan och allt mörker och är starkare än döden.

 

Porträttmåleriet fortsätter med ett mer nyanserat hudmåleri (ungefär så här gjorde de ryska ikonmålarna i Moskva under guldåldern på 1400- och 1500-talet) och nästan likadant de italienska målarna redan under 1300-talet (s k maniera greca) - det som innan såg platt och livlöst ut har nu fått volym och huden värme.


Den gyllene hudfärg som eftersträvas motiveras av det utseende man alltjämt har på de breddgrader där konstarten en gång uppkom: Medelhavsområdet. Mikaels dramatiskt, varma mellanröda mantel, såväl som den lätta, friskt lysande grönvita och tunna, men urstarka, ringbrynjan under denna är nu efter viss möda färdiga, så också vingarna.


Ögonen - själens spegel, här hos den mäktigaste av ärkeänglar - med glimten i och ögonbrynen däröver och munuttrycket med hans lugnt behärskade leende, har nu lyfts fram med ett sensibelt, linjärt måleri som vi kan kalla koncentrerad realism. Även om han bär namnet Mikael är hans kön varken manligt, kvinnligt eller androgynt. Änglar förökar sig som bekant inte och har ingen kropp av kött och ben som vi har. De är av ett annat väsen än oss, men avbildas ändå som mänskliga gestalter i denna konst, såväl som i andra konstarter i alla tider, för att tydligt visa att de existerar.


Med tanke på alla andra delar i denna ikon höll jag helt på att glömma bort det mörkblå himmelsfragmentet med Andens duva i bildens överdel. Jag fick därför lägga bladguldsglorian kring duvans huvud först nu. Bladguldet är i denna konst av ganska underordnad betydelse och jag använder det bara i de heligas gloria. Det står i vacker kontrast till den mörka ytterkonturen av håret. Det är av 24 karats guld och nedvalsat till ca en tiotusendels millimeter (räknas i MY). Precis som kalken av guld - där vinet förvandlas till Kristi, blod dock inte i fysisk mening utan till hans inkarnerade gudomliga natur - inte är det dyrbara och viktiga, utan innehållet i denna, är det porträttet och anletsdragen som bär fram den heliga person som här avbildas som i denna konst är det värdefulla.


Andens duva är nu på plats och så också det mörkblå och ljusblå bildfält som här symboliserar den andliga verkligheten - tur att jag inte glömde bort att måla detta (!). 


Den ljusa grundfärgen för diademet, som senare ska smyckas med pärlor, skrapade jag fram med rakblad. Det är en poetisk-metaforisk detalj i bilden som visar Mikaels höga militära rang i i Guds rike. Detta tog sin plats genom Guds människoblivande och har inga likheter med de i många fall avskyvärda politiska hierarkier och den maktutövning som utmärkte de gamla kungarikena och liknande totalitära samhällssystem som idag förekommer.

 

 

Den vidriga besten, reptildjuret som krälar upp ur avgrunden, är nu också färdigmålad, och skall när lansen är på plats spetsas en gång för alla. Detta är inte ett uttryck för djurplågeri - jag har inget emot kräldjur eller spindlar - utan återigen en metafor som symboliserar all både personlig och kollektiv ondska i historien och nutiden: dem som mer tänker på sitt eget bästa än andras, mobbare, torterare och orättfärdiga härskare, främlingsfientliga krafter och partier och inskränkta personer som inte förmår se det goda med att skilda kulturer samsas, hustrumisshandlare, kriminella av alla slag och ögonskådare, ja, name it (!), som många numera säger. 

Hår och andra detaljer: lansen, själavågen och texter samt fulländningen av hela arbetet med många nya penseldrag över samtliga målningsytor saknas ännu. Dessa detaljer och den färdiga ikonen kan du här se i Mattias Piltz' fotografi.


Fotot är utmärkt men lider av distortion, något som när tiden medger skall rätas upp i Photoshop av Mattias och därefter publiceras i galleriet.


Denna bild kommer då ovan nämnda fel korrigerats kommenteras i galleriet.


Så också denna....



och denna...


och den här närbilden av ärkeängelns ansikte, med blicken naglad vid bestens ondska, som han gång på gång under mänsklighetens historia besegrar, och av det hudmåleri och de anletsdrag som nu i alla dess delar har fullbordats.



Stort tack till Sankt Mikaels församling i Växjö för att jag till er fick måla denna ikon!