Imago Nova Ikongalleri
 

 
 

 

 

Maria och Elisabets möte


Maria och Elisabets möte. Tecknad 1999. Egen ägo.


Den havande

 

Det är före vedermödan, 
det är före glädjen. Du håller 
din mage som en väldig pumpa 
eller en planet. Och din undran 
tätnar som en stjärnlös natt. 
Du lyssnar. Är det ett skrik 
eller en sång som växer inom dig? 
Du stryker över denna värld, 
drar längs ådrornas meridianer. 
Du söker ett fäste för din ömhet. 
Där inne rör sig små fötter 
i hemliga omloppsbanor. Det är 
före början. Förgäves söker du 
läsa i denna ogenomskinliga 
kristallkula.

 

Ingemar Leckius
Vid Terebinträdet


 

Maria och Elisabeth, två havande kvinnor i vardagligt samspråk och hjärtlig omfamning i en vårdoftande stad, ute i det fria, i Juda bergsbygd. Elisabeth höjer sin högra hand, en välsignelse- och hylningsgest inför Herrens moder, som snart skall föda Messias, världens Frälsare.

Lukas berättar i sitt evangeliums första kapitel hur Marias och Elisabets möte gick till:

Några dagar efteråt begav sig Maria i väg och skyndade till en stad i Juda bergsbygd; hon gick till Sakarias hus och sökte upp Elisabet. När Elisabet hörde Marias hälsning, sparkade barnet till i henne, och hon fylldes av helig Ande. Hon ropade med hög röst: "Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat är det barn du bär inom om dig. Hur kan det hända mig att min Herres mor kommer till mig. När mina öron hörde din hälsning sparkade barnet till i mig av fröjd. Salig hon som trodde, ty det som 
Herren har låtit säga henne skall gå i uppfyllelse.
 
 

Två ansikten, två kvinnor två världar. Elisabeth har håret utslaget, som tyder på att Maria kommit till henne oväntat. Enligt tidens sed dolde kvinnorna sitt vackra hår under ett dok och en svetteduk. De båda blivande mödrarnas mimik och utstrålning bekräftar deras gemensamma hemlighet, ömhetens styrka, moderskapets värdighet.

 
 

Två små ansikten, två skötebarn, två blivande världar. Lägg märke till hur Johannesbarnet sparkar till med foten, precis som Lukas berättar. Jesusbarnet verkar dock ta allt med ett visst jämnmod och passar på att vila sig lite.


 
Den starka profetmodern Elisabet, Sakarias hustru, med ömsint generositet tecknad över anletsdragen.


 
 

Jungfru Maria, vår Guds och Frälsares lyckligt begrundande moder. 



 

 

En havande kvinna, ett träd planterat i vattenbäckar, en duva med gloria kring huvudet.


 

 

En blivande profet, som redan i mammas mage visar nappatag.

 


 
 
Vår Gud suger på tummen. Kan han komma närmare oss människor än vad denna bild visar?

 



En längre kommentar av detta motiv kan läsas genom att gå till den målade ikonen Maria och Elisabeths möte.