Imago Nova Ikongalleri
 

 
 

    

    Jesu dop - människan och Treenigheten

         Den härlighet som du har gett mig har jag gett dem för att

         de skall bli ett […] liksom vi är ett.


JOH 17:22         
 
 
    
       Jesu dop. Målad 2001. 63 x 55 cm. Foto: Bo Wiberg  



I denna ikon ser vi hur Jesus döps av förelöparen, den heliga Johannes Döparen. Över Frälsarens huvud svävar Andens duva och från cirkelfragmentet – här symbolen för Fadern – hör vi rösten från himmelen:

”Detta är min älskade son, han är min utvalde” (Matt 3:13–17). Genom symbolen för Fadern, genom duvan och Sonen, formar sig denna komposition till en tydlig bild av Treenigheten, den gudomliga enheten mellan Skaparen, Livgivaren och Frälsaren, det trefaldiga mysterium som människan genom dopet införlivas i.

 


 

 

Johannes sträcker ut sin arm och ropar: ”Där är Guds lamm som tar bort världens synd” (Joh 1:29). Jesus är den nya Adam – gudsmänniskan – modellen för den nya människan. Hans kroppsspråk och anletsdrag vittnar om den andliga skönhet och harmoni Fadern genom Sonen och Anden vill skänka. I hans klara blick vilar djup av ömhet och läpparna döljer den outsinliga godhet och fröjd han fört ned till oss från himmelen. I likhet med Maria på Bebådelseikonen sluter han sina händer mot bröstet. Och i motsats till Adam underordnar han sin mänskliga vilja under den gudomliga. Jordanflodens vatten är här både symbolen för vår andliga pånyttfödelse och tidens flykt. I detta vatten står den människoblivne och Evige. Hans kropp gestaltar en sensualism präglad av odödlighet, människans värdighet såsom det tempel där den Högste har tagit sin boning. Med Augustinus ord: ”Gud är närmare människan än människan själv.”
 
 
 

Vi stämmer in i de tre bugande änglarnas ödmjuka tillbedjan och betraktar 
leende med dem den händelse som markerar begynnelsen av det andliga 
byggnadsverk som här tog sin början. Ödmjukt böjer sig Frälsaren under 
den lag han själv har kommit för att fullborda.



Förebådad av Johannes Döparen, 

 

strålande ren inför skaror av människor,

planteras åter, i Jordans strömmar, 

Livets träd, omgivet av öken. 

I det sanna vinträdet 

– Kristi kropp – 

är urbild och avbild förenade.