Imago Nova Ikongalleri
 




Detaljerad information för diarienr 2006-6517


Besl. instans:

HS

Ämnesområde:

Konstvetenskap

Beslutsdat:

2006-11-01

Namn:

Gerdmar, Lars

Titel:

Annan

Kön:

Man

Univ./Institution:

Imago Nova -

Projekttitel:

Project title:

Värdhögskola:

SCB-klassificering:

Konstvetenskap, Dogmatik med symbolik, Kyrkohistoria

Beviljat(SEK):

Bidragsform/Finansieringskälla

2007

Publiceringsstöd/
Vetenskapsrådet, humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning


149875

Beskrivning:

Ansikte mot Ansikte - Om de heliga ikonerna Ikonkonsten utgör en naturlig, dock försummad del av vårt gemensamma europeiska kulturarv. I Sverige finns det sedan flera decennier tillbaka ett starkt växande intresse för konstarten från kristenheten, kulturkretsen och allmänheten. Dock saknas alltjämt en mer djuplodande introduktion till dess skilda aspekter. I denna bok ges en ingående presentation av ikonens historia, teologi och estetik såväl som dess plats i det liturgiska sammanhanget och den kreativa processen bakom verket. I kapitel I definieras inkonbegreppet där frågor besvaras om vad som skänker ikonen dess identitet ur teologisk synpunkt och vad man avser med en ikon i teknisk mening. Här presenteras även ikonkonsten som porträttmåleri och historiemåleri, ikonerna som brukskonst och liturgisk konst såväl som den motivrikedom denna bildkultur inbegriper. I kapitel II beskrivs inledningsvis ikonens tillblivelse i förhållande till annan konst i Medelhavsområdet under de första århundradena. I en jämförande studie mellan ikonen och de egyptiska mumieporträtten, freskerna i Roms katakomber och de senantika sarkofagrelieferna, presenteras här en rekonstruktion av ikonens födelse. I denna används även tidiga skriftliga belägg som på skilda sätt belyser ämnet. Sedan följer en exposé över den bysantinska ikonens historia från 330 och Konstantinopels grundande fram till 1453 och Bysans fall. Denna görs mot bakgrund av den antika tankevärlden, den senantika romerska religiositeten såväl som den kristna kulturens blomstring genom kyrkoarkitekturens, teologins och liturgins framväxt. En viktig förutsättning för konstartens utveckling och spridning var klosterväsendet, som här också presenteras. Parallellt med denna exposé beskrivs också hur det i teknisk mening gick till att framställa mosaiker, fresker och bokmålningar. Därefter följer den ryska ikonens historia med början på 1000-talet, via dess glansperioder, fram till 1600- och 1700-talen, den s.k. förfallsperioden. Kapitlet avslutas med 1900-talets renässans för det klassiska ikonmåleriet och dess fortsättning in i modern tid. I kapitel III förklaras konstartens estetik, hur begreppet "ikon" bör förstås i teologisk mening och hur begreppet "skönhet" i filosofisk mening kommit att bli bestämmande. Därefter ges en djupgående introduktion till ikonens realism och symbolik och hur detta blir synligt genom linjer, färger, former och ljus, komposition, kroppsspråk och konsten att stilisera. I kapitel IV presenteras bildteologin med utgångspunkt från Johannes Damaskenos bildlära. Denne Johannes var verksam under 700-talet och betraktas som en av de främsta bysantinska teologerna. Hans teologi bildade grunden för de beslut som fattades på det sjunde ekumeniska kyrkomötet i Nicaea 787, formuleringar om ikonens väsen, teologi och funktion som alltjämt är gällande. Vid sidan av detta och av fundamental betydelse för förståelsen av hur bild och teologi samverkar, ges här även introduktioner till Treenighetsteologi, läran om Kristi mänskliga och gudomliga natur, gudomliggörelsen, d.v.s. människans möjlighet till andlig utveckling såväl som den s.k. mariologin, som rör det som förknippas med Jungfru Maria som Guds Moder. I kapitel V förklaras hur ord och bild hänvisar till varandra och belyser varandra. Här beskrivs ikonen både i egenskap av personlig dialogbild och liturgisk bild, dess interaktion med den gudstjänstfirande församlingen inom ramen för det s.k. kyrkoåret. I kapitel VI presenteras ikonmålarens konstnärliga förutsättningar, den kreativa processen bakom verket och måleritekniken. Så beskrivs ikonmålarens personliga frihet inom ramen för givna uttrycksmedel, den rena äggtemperatekniken på träpannå samt i skilda avsnitt hur en ikon växer fram från teckning och bladguldsläggning, via applicerande av grundfärger, ansiktsteckning, ljus- och skuggmåleri, hudmåleri, bakgrundsfärger och kalligrafi, till det fullbordade verket. I det avslutande kapitlet VII kommenteras 18 för motivkretsen representativa verk. Här ges möjlighet att se hur den estetik, teologi och antropologi som i tidigare kapitel presenterats i direkt mening är sammanvävd med bildernas komposition och bildspråk. Så kommenteras det grundläggande bildinnehållet och hur detta kommer till uttryck samt ges reflexioner kring det underliggande symboliska innehåll som döljer sig bakom det direkt uppenbara.