Imago Nova Ikongalleri
 

 
 
       



 
 
                                                                                 
     Detalj ur Maria och Elisabeths möte. Målad 2005. Foto: Bo Wiberg.
 
                
                
                    Den havande


 
                   Det är före vedermödan
                   det är före glädjen. Du håller
                   din mage som en väldig pumpa
                   eller en planet. Och din undran
                   tätnar som en stjärnlös natt.
                   Du lyssnar. Är det ett skrik
                   eller en sång som växer inom dig?
                   Du stryker över denna värld,
                   drar längs ådrornas meredianer.
                   Du söker ett fäste för din ömhet.
                   Där inne rör sig små fötter
                   i hemliga omloppsbanor. Det är
                   före början. Förgäves söker du
                   läsa i denna ogenomskinliga
                   kristallkula.






    
    Detalj ur Kristi förklaring (transfigurationen). Målad 2007. Foto: Bo Wiberg
 
 
  
                   
                      Själens berg

Uthuggna ur asurn,
branta som vår åtrå,
reser sig bergen:
Sinai, Karmel, Tabor.

O, ansikte i zenit!

Kring klippspetsen en ljus åska,
där mysteriet springer fram,
som en mörk ljungeld.

Bländade av det osynliga
faller vi handlöst.

Så återvänder vi till vardagen
med munen full av jord
och ögonen svedda.

Men natten är hädanefter
ljusare än dagen.





 
 
 
         
         Den tronande Kristus i himmelen (Pantokrator). Detalj ur altarskåpet Majestas
         Domini. Målat 2000-2001. Foto: Bo Wiberg.
 
             

                    Det yttersta mötet 
 
                
                En höghet avtecknar sig.
                En panna vidgar sig i galaktiska rymder.
                Vi närmar oss det yttersta mötet.

                Ljusåren har hunnit hem. Allt är
                överväldigande stilla i denna genomlysta natt.
                Någon ser på oss med oföränderlig blick
                tvärs igenom denna bärnstenshimmel.

                Och all vår extas är bara ofullkomlighet,
                Är bara bränningar i mörkret
                Som äntligen lyfts till ro.
                 
 
 
(Kristus Pantokrator)




Ur Vid Teribentträdet
              av Ingemar Leckius