Imago Nova Ikongalleri
 


   

     Den rättfärdiga Rut                                                                     


            Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg. 

                                                                                           PSALTAREN 25:9
 
 
        Den rättfärdiga Rut med sonen obed. Målad 1995. 24 x 30 cm. Privat ägo.
 
Människans rättfärdighet består i att hon i allt söker inrätta sitt liv efter Guds vilja. Under gamla testamentets tid, då den Rut som vi här ser avbildad levde, innebar rättfärdigheten att leva enligt Guds lag, såsom denna hade mottagits av Moses på Sinai berg.

Denna ikon är i stor utsträckning en bild av den naturliga nåden, av den överflödande rikedom av liv och begåvning som Gud har lagt i människans händer. I fyra korta kapitel kan vi i Ruts bok läsa om en kärlekshitoria som i allt verkar ha fallit lyckligt ut. På bilden ser vi den unga mamman med leende, eftertänksamma, anletsdrag bära på sin lille son, en livlig krabat i fyra-femårsåldern vid namn Obed.
 
 
 
Hennes blick är mild och livlig. Vishet, trofasthet och ömhet speglar hennes själs källa. I skriftrullen hon håller i står det att läsa: "Så tog Boas Rut till sig och hon blev hans hustru. Herren gav henne livsfrukt. Obed födde Isaia och Isaia födde David." Obed blev anfader till den mäktige kung David, som i sin tur blev anfadern till den utlovade Messias - Jesus av Nasaret. Med barnet och kärven med nyplockade veteax i famnen framstår Rut i en och samma person som arketypen för den fruktbara kvinnan som ger liv åt människosläktet och som en prefiguration för Maria, Guds och kyrkans moder.

Rut har tagit Obed med sig på en långpromenad på landet. Efter en dryg kilometer blir Obed trött i benen och Rut tar honom på armen där han nu en stund får vila.
 
 
 
 
För att upplysa mamma - som uppenbarligen redan hunnit lära gossen både ett och annat - om att allt gott kommer från Herren, pekar han enstusiastiskt upp mot himlen. Då Rut nyss vadade över bäcken pekade han med samma iver på fiskarna, som glatt simmar kapp och hoppar i strömmens ljusblå böljor. Att fånga fisk fanns det dock inte tid för denna gång. Det fick han vänta med till senare, då pappa hade tid, eller fråga sina kompisar. Det levande vattnet, symbolen för jordens fruktbarhet, tidens flykt, lekfullhet, renhet och ungdomlig pånyttfödelse, tillsammans med de böljande sädesfälten och den skimrande staden i bakgrunden, kompletterar bilden av de mänskliga villkoren: naturen, kulturen och det sociala projektet.
 
 
 

Staden Bet-Lehem, där den unga familjen hade sitt hem, kan här både betraktas som symbolen för det gamla Israels imponerande byggnadsverk och som en poetisk hänsyftning mot det nya och universella Israel, som tog sin början vid Jesu intåg i Jerusalem - staden med de levande stenarna.

Som en öppen blomma - mörkröd och rosa - varm och kraftfull, mogen och böjlig för vinden, fortsätter Rut på sin livsväg med det spänstiga barnet på armen.
 
 
 
 
Med hjärta och håg planterade i Guds barmhärtighet vandrar hon modigt fram genom åren. Med välsignelsen från Guds högra hand i höjden kan rättfärdigheten blomstra, kan det andliga arvet föras ut över världen. Från släkte till släkte varar Herrens trofasthet.

Så kan Rut med de benådade, heliga, rättfärdiga, med skönheten, godheten och älskvärdheten säga: torka bort era tårar och kläd er i högtidskläder! "Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare. Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har även dukat sitt bord. Sina tjänarinnor har hon sänt ut och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder: Den som är okunnig han må komma hit! Ja, till den oförståndige säger hon så: Kom och ät av mitt bröd och drick av vinet som jag har blandat. Överge ert oförstånd, så att ni får leva, och gå fram på förståndets väg.