Imago Nova Ikongalleri
 


II Jesus tar korset på sig

Hela mänsklighetens skuld och nöd vilar på hans axlar. Villigt tar han allt på sig. Vill du låta honom bära dig?

 

 

När Jesus förvandlades på förklaringsberget (Matt 17:1-9) besvarades frågan om vad sanning är, frågan om vem jag är i Guds ögon. Mänskligt och vetenskapligt sett är människan bara en produkt av vissa tillfälligheter. Gudomligt sett är hon Guds självporträtt, och så omåttligt värdefull i Hans ögon, att Han likt en brottsling, dock utan tillstymmelse till skuld, är beredd att gå i döden för henne. Svaret på frågan finner vi på korsets väg. Detta är den andliga mognadens väg, vägen tillsammans med frälsaren, en smal väg genom livets gråskalor och maktmissbruk, ofrånkomliga lidanden och dödens bittra faktum. Jesus, vår Gud, förklarar vem han och människan är också mitt i detta elände. Han visar genom att ta korset på sig det strålande lidandets väg, en smal men säker väg ut ur de tröstlösa värdeskalor och det självbedrägeri som hör den förlorade världen till. Denna väg är ofta kantad av karikatyrer och mutkolvar och sträcker sig genom en värld ibland styrd av uppkomlingar och självhärskare, blinda för allt utom sig själva.
 
Jesus och Longinus.
Men hur är det nu, börjar det inte hända något med Longinus? Han ser ut att själv känna något av korsets tyngd. Men han är också rädd, rädd och fascinerad inför sin kollegas järnhårda styrka, en styrka som låter soldaten mitt emot med avsky i blicken anbringa korset över frälsarens skuldror. Jesu anletsdrag vittnar om den djupa sorg han såsom Gud och människa känner inför den blinda maktens tilltag.
 
Den kallsinnige.

Gudsmänniskan gråter inom sig över världens kallsinne och ondska. Paradoxalt nog är det ofta just anblicken av en älskades lidande och svårigheter som väcker vår känsla för det sanna och sköna. Det är just i den djupa sorgen och smärtan som svaret på frågan om sanningen framstrålar. När vi själva erfar denna smärta eller ser denna avtecknad i vår broders ansikte föds insikten. Det är när vi vägrar att blunda för detta som den andliga mognaden tar vid. När vi kan ta till oss och värdesätta den oförställda skönhet och värdighet som ligger fördold i lidandet och sorgen, då vandrar vi med frälsaren på korsets ärorika väg. När vi följer i Kristi fotspår växer kunskapen om sanningen. När sanningen befruktar själen föds godheten och handlingskraften.

När Jesus, vår Gud, tar korset på sig tar han all mänsklig skuld och nöd på sina axlar. Det kors gudsmänniskan bär betecknar allt det vi i historien och samtiden förknippar med det onda. "Vill du låta honom bära dig?" Se på honom. Är inte detta mycket begärt? Vill du hjälpa honom bära? Kan människan hjälpa Gud att bära sitt kors? Vem vill inte hjälpa honom som vi här ser böja sitt huvud så ödmjukt? Vem eller vilka är det som är fega? Är det dom starka, eller är det dom svaga? Är det Longinus, eller är det tölpen mitt emot? Det står skrivet: makten fullkomnas i svaghet. Och på ett annat ställe: bär varandrar bördor så uppfyller ni Krist lag. Dessa båda ord ur den heliga Skriften säger oss mer om vad sanning och mognad är än ett helt bibliotek. Jesus kommer snart att påbörja sin vandring. Vi ser på honom. I sitt inre.....

(Bildkommentaren till korsvägen kompletteras efter hand som tiden räcker till. Vid uppståndelseikonen som avslutar denna korsväg finner du av detta skäl samma bildkommentar som finns i inledningstexten.)