Imago Nova Ikongalleri
 


I Jesus inför Pontius Pilatus


 

På bilden ser vi Jesus stående med ansiktet vänt mot sin domare. På domarsätet, som liknar en tron gjord av jade, sitter Pontius Pilatus. I någon mån bär han dragen av ett barn, dock bara ett barn i bemärkelsen en vuxen i avsaknad av andlig mognad. Som många herrar i hög i ställning saknar han det Jesus alldeles tydligt äger: inre resning, moralisk otvetydighet, omutlighet och oförställd skönhet. Vad är sanning?, har Pilatus nyss frågat honom, en fråga som går som en röd tråd genom hela korsvägen. Jesus tiger. Varför svara på det som är alldeles uppenbart. Han har dolt detta för världens kloka och visa står det att läsa, men uppenbarat det före dem som är som barn. Ett riktigt barn skulle aldrig kunna göra det som Pilatus just är i färd med att göra mot Jesus. Ett riktigt barn skulle själv förstå att om han satte sig på en så stor och upphöjd stol skulle detta bara vara en lek, en lek mamma och pappa, om de nu rätt förstod barnets fråga om sanning, skulle säga vara en dum lek. I denna mening är redan det minsta barn långt närmare sanningen än "den store" Pilatus var. Låt barnen komma till mig, säger Jesus, dem tillhör himmelriket.
 
Pontius Pilatus och hans trogne soldat.
Till vänster ser vi en soldat som i hela sin hållning talar om att han är alltigenom grym och förhärdad. Till höger står Longinus, som ser ganska hjälplös ut, som om han helst ville att alla skulle beundra hans uniform och storståtliga gestalt. Vad vet dessa båda vapendragare om sanning? Den ene - den sittande maktens trogne lakej - anser enligt sin pyramidalt förvända pliktmoral att man gott kan piska och tortera fram sanningen ur folk, skrämma vettet ur dem genom att visa hur illa det går för den stackare som inte ställer in sig i leden, få massorna att kröka sina ryggar, erkänna att det är kejsaren och staten som dikterar svaret på frågan. Men det är är inte denna sanning korsvägen handlar om. Den andre tror nog att sanningen om livet handlar om att nå så högt i karriären som möjligt, tjäna så mycket som möjligt, imponera på en så mallig kvinna som möjligt och skaffa sig en så tjusig häst och vagn som möjligt, för att visa upp allt detta så mycket som möjligt. Men den sanning Jesu väg går ut på är både enklare och svårare än så.
 
Jesus och den tvehågsne soldaten Longinus.

I denna öppningsscen möter vi från tre håll frågeställningen: Vad är sanning? I anletsdragen på tre vitt skilda personer är denna fundamentala och livsavgörande fråga inskriven. Men är dessa tre män verkligen vad vi menar med ordet person. Är inte detta djupast sätt bara en maskerad på högsta eller lägsta nivå? Är det vi ser inte bara ett tröstlöst rollspel, där den mäktige, den råe och den tjusige mer eller mindre medvetet har försatt sig själva i ställningen schack. Som bildkomposition betraktad är händelsen iscensatt som om de fyra männen faktiskt stod på ett schackbräde. Den fjärde personen i detta spel, han som nyss ikläddes en röd soldatkappa och fick en törnekrona satt på sitt huvud, vet svaret på frågan. Han bär inga gradbeteckningar eller någon mask. Bara sin egen vita mantel under soldatens röda purpur. Han har inget intresse av att slå ut någon, eller vinna poäng och ställning på annans bekostnad. Han är Gud själv iklädd en tjänares gestalt. Eftersom han äger vishet och ser in i människornas hjärtan, väljer han att i denna situation besvara frågan genom att fortsätta att tiga.