Imago Nova Ikongalleri
 


Altarskåpet i Maria Magdalena kyrka


Invigt Helga Trefaldighets dag 1994

Altare, krucifix och altarskåp. Fotograf okänt.

Kyrkorummet bör vara platsen där människan får tillfälle att upptäcka sin identitet och värdighet. Ikonerna är här av central betydelse. Mer än alla ord förmår dessa tala till hennes innersta, upplysa hennes hjärta och tankar med den nåd som här framstrålar. Det är en förhoppning att de presentationer i ord och bild av ikoner i kyrkorum och hem som du kommer att möta dig i denna avdelning av IMAGO NOVA GALLERI, i någon mån kan stimulera till en uppvaknande insikt om ikonens betydelse i det andliga livet. I detta sammanhang har vi mycket att lära oss från den ortodoxa kyrkan och den bildfromhet vi här möter. Här har ikonerna sedan tidig medeltid en alldeles självklar plats i liturgin och de trondes hjärtan. I de ortodoxa kyrkorna, som vi i stor mängd bl a finner i balkanländerna och i Ryssland, placeras ikoner såsom fresker och mosaiker enligt väl genomtänkta bildprogram på väggar, pelare och i tak. Det vi mest förknippar med dessa kyrkor är väl dock de på träpannå målade ikoner som vi finner infogade i den s k ikonostasen, den vackra bildvägg som här skiljer koret från övriga delar av kyrkorummet. Vägledda och inspirerade av våra östliga trossyskon kan vi i väst finna ut för oss passande sätt att placera de heliga bilderna med hänsyn kyrkoårets och liturgins utformning, kyrkorummens skiftande arkitektoniska utformning och disposition. Som första exempel (och t v enda exempel) följer nedan en presentation av altarskåpet i Maria Magdalena kyrka.

I Maria Magdalena kyrka och församling i Lund har ikonerna fått en central plats i det andliga livet. Kyrkan byggdes 1991-92 och är belägen i Östra Torn, en nybyggd och starkt expanderande stadsdel i Lunds ytterområde. Alltfler människor, både svenskfödda och invandrare, flyttar hit. Representationen av barnfamiljer är stor och kyrkan står inbjudande mitt i "byn" omgiven av trevliga radhus och mindre hyresfastigheter. Maria Magdalena församling är en del av den evangelisk lutherska kyrkan i Sverige. Församlingens liv och verksamhet präglas av nybyggaranda och andlig medvetenhet. Och man får lätt en känsla av att de präster och aktiva församlingsmedlemmar man här möter tagit sin kallelse och sitt kristna ansvar i en tid präglad av sekularisering och andlig längtan på stort allvar.

1990 inbjöds jag av församlingens företrädare till samtal kring frågan om möjligheten att för den planerade kyrkan införskaffa ikoner. Tanken var att ikonerna skulle pryda kyrkans kor och att en tydlig bild av Kristus skulle bekläda denna plats. Att man just fastnat för ikoner som utsmyckning hade flera skäl. I en bönegrupp för ungdomar hade ikonen visat sig ha attraktionsförmåga. Några församlingsmedlemmar hade privat införskaffat ikoner och funnit dessa värdefulla för familjens andaktsliv. Och andra hade genom personliga erfarenheter från den ortodoxa kyrkan och ekumeniska kontakter med företrädare för detta samfund, upptäckt ikonernas betydelse som ett komplement till bibelläsningarna och predikan i samband med liturgin. Vi fastnade snart för tanken på ett altarskåp i tre delar med den uppståndne Kristus i centrum, flankerad av händelser ur Jesu liv.
Interiör från Marias Magdalena kyrka, invigd domsöndagen 1992.
Foto: Lars Kjellberg.

Arbetet, som beräknades till mellan 12 och 15 månader, lades ut på två år och påbörjades hösten 1992. Den långa arbets-tiden kommer sig av projektets omfattning som här inbegrep färdigställandet av fem separata motiv och över femtio porträtt. Vid sidan av detta inkluderade arbetet även ett målat processionskrucifix. Under medeltiden var det vanlig att konstnären i samband med verk av denna dimension vid sin sida hade en eller flera assistenter. Jag skall här inte närmare gå in på det konstnärliga och måleritekniska arbetet bakom denna utsmyckning. Istället hälsas du senare välkommen att på annan plats i detta galleri under rubriken En altartavla i vardande från skiss till färdigt verk steg för steg följa tillkomsten av en ny altartavla som, med början den 1 februari år 2000, skall målas för S:t Thomas katolska kyrka i Lund.

Lars Gerdmar i ateljén i Lund dagarna före invigningen. Den stora
uppståndelseikonen i bakgrunden (150 x 200 cm) var inte alltid så
lätt att hantera. De mindre ikonerna gick dock att måla på staffli i
vanlig ordning.

På sensommaren 1994 stod de fem målningspannåerna färdiga sättas in i ramverk och anbringas på sin plats i kyrkorummet. För design av ramverket stod Lars Gerdmar och för konstruktionsritningen av detsamma inredningsarkitekt Anna Sandberg, Vellinge. Ramverket är av patinerad ek och utfört på Hellbergs Snickeri i Vellinge. När flyglarna är stängda (se bild 8) möter oss det vackra ekträet infattat i kraftiga järnbeslag (Henrik Hellbergs design).
Med viss möda har här den tunga mittpannån placerats på sin sockel
bakom altaret.



Det målade processionskrucifixet ställdes senare på höger sida fram-
för altaret.



Vänster flygel med ikonerna av Lasaros uppväckande och nedtagan-
det från korset fästs på sina gångjärn.



Snickarmästare Henrik Hellberg (t.h.) och hans assistent sätter in pan-
nå 4 och 5 i dess noga avpassade ramverk.



Höger flygel hängs upp.


Hellberg tillsluter de båda flyglarna och kollar så att allt fungerar.
Så kom dagen då altarskåpet skulle tas i bruk. Invigningen skedde under högtidliga former på Helga Trefaldighets dag. Kyrkan var fullsatt och altaret smyckat med blommor. Själva invigningscermonin förrättades av kyrkoherde Lars Erik Axelsson och för predikan som därefter följde stod Anders Piltz, präst i katolska kyrkan i Lund. Även företrädare för den ortodoxa kyrkan var inbjudna och hade gärna kommit, men tackade nej då de var upptagna på annat håll. Från kören hördes tonerna från Simeon den nye teologens vackra hymn, men altarskåpet var alltjämt tillslutet. Så vidtog själva invigningen. Två äldre trostjänare i församlingen stod placerade på Evas respektive Adams sida framför de stängda portarna. Medan kören fortsatte sin sång öppnades portarna, ikonerna välsignades av kyrkoherden och togs i bruk.
Det nyss invigda altarskåpet.

Uppståndelsens bild är inskriven i naturen och dess tecken är vårens uppståndelse. Efter vinterns dvala bringar våren fram växtlighet från jorden. Nya gröna ax uppfylls av livets kraft. Våren smyckar sig i uppståndelsens mångfärgade skrud under solens livgivande strålar. Varje vår profeterar om den vår som är i antågande för hela världen. Naturens död är övervunnen av livets värme och naturens påsk ger plats för den kristna påsken /.../ Påsk är glädje över kyrkan; på grund av denna befinner vi oss inom kyrkan, i ett liv, en kropp, Kristi kropp. Det som vanligen endast förblir en kallelse och ett löfte, framstår nu för oss som högst verkligt.

SergiusBulgakov (1871-1944)
Divine Gladness, A Bulgakov
Anthology. Övers. Lars Gerdmar

Bild saknas. Se interiörbilder ovan

Altarskåpet i Maria Magdalena kyrka, Lund. 210 x 330 cm. Invigt Helga Trefaldighets dag 1994.

Centralmotivet gestaltar på ett symboliskt vis de kosmiska och universella aspekterna av Kristi död och uppståndelse. Här ser vi hur Kristus under den tid som spänner mellan hans död på korset och den tomma gravens faktum, nedstiger i dödrikets och i kraft av sin odödliga gudomliga natur här befriar mänskligheten ur dödens våld. Detta motiv kan av det ensidigt rationellt skolade intellektet tyckas äga en enbart mytologisk karaktär, men har av kyrkan, i likhet med den hän-delse då Kristus inför lärjungarnas åsyn lämnade den materiella världen och fördes upp i himmelen (Luk 24:50-53), betraktats som en i metafysisk mening reell händelse. Du, O Kristus, har nedstigit till jordens avgrund, sjunger man i en av det ortodoxa påsksfirandets hymner, och brutit upp de eviga dörrar, som fängslade de bundna. Och, likt Jona ef-ter tre dagar inuti valen, har Du uppstått från din grav.

I bilden ser vi hur Kristus, till höger och vänster flankerad av gammaltestamentliga kungar och profeter, gripit tag i Adam och Evas uppsträckta händer, och hur han med väldig kraft drar dessa upp ur dödsrikets mörker, in i det eviga ljus han delar med sin Fader i himmelen.

Den uppståndne frälsaren är inskriven i en mandorla, som med dess inre mörka respektive angränsande ljusare färgfält symboliserar den osynlige Faderns respektive Andens närvaro. De tre koncentriskt lagda färgytorna är inifrån mörkblå, därjämte friskt turkosblå och gråvit. Den sist nämnda längst ut liggande färgytan i lätt gråvitt imiterar naturligt ljus och gestaltar den strålglans som är förknippad med den nya dagen. Som symbol i sin helhet betraktad betecknar den ovala mandorlans harmoniska form det himmelska eviga och goda.

Kristus är klädd i en ljus, magnifikt lysande mantel, som från den varmt benvit bottenfärgen, som också bildar skuggpartier, modellerats i flera kromatiskt stegrande ljusare gråvita nyanser, upp mot de briljanta ljusdagrarna, som i kraftiga, närmast kritvita mindre färgytor accentuerar linjer och former och låter hela gestalten stråla. Den vita manteln understryker att Kristus här uppträder i sin förhärligade, övernaturliga gestalt, i den härlighetskropp som bär likheter med hans jordiska kropp, men som i dess oförgängliga natur är av en annan och högre beskaffenhet än den fysiskt jordbundna och nedbrytbara I förgrunden avbildas dödsriket som en mörk avgrund. Det är till detta tomhetens metafysiska mörker Kristus har stigit ned för att genom uppståndelsens kraft befria mänskligheten ur förgänglighetens våld. Under hans fötter ser man symbolen för hans seger över döden, dödrikets portar, som han med gudomlig makt har nedlagt.

Ur dödsriket och mer eller mindre diagonalt vinklade mot Kristusgestalten, far Adam respektive Eva, avbildade i halvfigur, med ansiktena i trekvartsprofil med stor kraft upp mot honom och mandorlan. Adam och Eva symboliserar här den manliga och kvinnliga principen i den universella mänskligheten, kosmiskt rotad i forntiden, omspännande dess första stapplande utvecklingsfas, över historien, in i framtiden. Adam är klädd i en frisk, ljusgrön mantel och Eva i en i det närmaste purpurröd mantel. Deras mot frälsaren uppsträckta händer ger uttryck för deras samverkan med nåden (synergeia). Det intrikat rörelsefrämjande samspelet av linjer och former, ackompanjerat av ljusmåleriet över kroppar och mantlar gör deras närvaro i bilden laddad med en tyngd och dynamik som i samspel med energin i Kristusgestalten är anslående.
Centralmotivet: Nedstigandet i dödsriket - uppståndelsen.

Kristus är avbildad i ett expressivt, dock fullkomligt balanserat kroppsspråk, vars laddning förstärks av ett kraftfullt linjespel, som understryker intensiteten, känslan av obeveklig fasthet och energi. Hans kroppställning är i stark rörelse. Med sin tyngd vilande på höger ben och fot som ansatspunkt och med den vänstra foten som stödjepunkt, lutar han sig mot Adam som, med något större svårighet än Eva, låter sig lyftas. Och med en styrka av gudomligt herravälde över mänsklig ondska och förgänglighet, betvingar Kristus den vikande makt som söker stå honom emot och drar mannen och kvinnan till sig.

Dramat utspelar sig i centrum av ett mäktigt bergslandskap, med starkt belysta klippformationer, som syns i förgrunden och reser sig till höger och vänster om mandorlan. Mot bakgrund av dessa klippor, ser vi till höger och vänster grupper av resliga personer av skild härkomst, målade i ädelstensskimrande färger. Längst upp till vänster ser vi Johannes döparen och under honom konungarna Salomo och David med kronor på huvudena. På andra sidan längst upp står Moses, som vänder sig om, som om han kallade på sitt folk. Under honom står profeterna Jesaja och Jeremia, och framför den förre skymtar den rättfärdige Abel fram, i gestalt av en liten yngling. Med ansiktena vända mot Kristus och dramats upplösning, ger de uttryck för både fascination och beundran, ödmjuk tillbedjan och förväntan. Kristi ansikte, avbildat i trekvartsprofil och något nedåtlutat, är både ömsint och strängt. Och den kärleksfulla blicken under de anspända ögonbrynen, i samspel med det samlade munuttrycket, ger i samma porträtt bilden av den gode herden och domaren. Motivet formar sig till en manifestation av det kristna evighetshoppet, som här ses föregripet i påskens mysterium, som en hyllning till den kosmiska uppståndelse och eviga vår som är antågande för hela skapelsen.

Det skulle nu ha funnits fog att också kommentera övriga fyra motiv i detta altarskåp. Detta får dock vänta till senare tillfälle då en fotografering av de enskilda motiven och dess detaljer gjorts, något som ännu låter vänta på sig av skäl jag här inte går in på. Motiven vi ser flankera uppståndelseikonen är för att tills vidare endast omnämna dem från vänster upptill Lasaros uppväckande och på motstående sida Intåget i Jerusalem. Nedtill från vänster Nedtagandet från korset och på motstående sida De myrrabärande kvinnorna vid graven.